Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verdollar på en champagnebutelj. Tänk på saken
och försök inbilla er att ni i all vänlighet kan få
en hund till att göra det. Biträdet sade att han
nötte ut lika många käppar som hundar, och att
han slet ut ett halvt dussin hundar. Han köpte dem
i stadens stall för vilsekomna hundar för två och
en halv dollar stycket, och för var och en som dog
hade han en annan i reserv. Och han lyckades med
den sjunde hunden. Han lärde sig balansera med
en dollar på en buteljhals. Men han dog av
dressyrens följder en vecka sedan han uppträdt för första
gången. Bölder i lungorna, på grund av allt stryk
han fått.
»Då jag var pojke, kom en engelsman över till
Amerika; han hade ponnies, apor och hundar. Han
bet aporna i örat, så att allt vad han behövde göra
på arenan var bara att låtsas som om han ville
bitas, och då blevo de genast lydiga. Han hade
en stor chimpans som gjorde kolossal lycka. Han
kunde slå fyra volter så fort man hann räkna, på
ryggen av en galopperande ponny, och han brukade
ge honom ett grundligt kok stryk ungefär två
gånger i veckan. Men ibland var rammelbuljongen för
stark, och apan blev sjuk och måste strykas från
affischen. Men ägaren löste problemet. Han tog
sig för att ge honom litet smörj, bara en försmak!
av hur det kändes, strax innan numret skulle utföras.
Det hjälpte, men en annan apa skulle kanske ha
blivit tredsk och inte uppträdt alls.»
Det var den dagen som Harris Collins sålde en
dyrbar upplysning till en lejonägare, som var i stort
behov av den. Han var utan engagemang, och
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
