Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugunionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
leoparderna tycktes vara vid bättre lynne, gav Ralph
till och med de båda hundarna en vink att lägga sig.
Men svåra idagar såg han till att de alltid voro redo
att kasta sig emellan honom och faran.
Den övriga tiden delade Michael sin rymliga bur
med Jack. De sköttes väl, liksom alla djuren i
Cedarwild, badades ofta och höllos fria från ohyra.
För att endast vara tre år gammal var Jack mycket
sedig. Antingen hade han aldrig lärt sig leka eller
också hade han redan glömt bort hur det gick till.
Å andra sidan hade han ett jämnt och godt lynne
och tog ej illa upp Michaels första utbrott av
vresighet. Michael .upphörde snart att vara retlig och fann
nöje i deras lugna kamratskap. Det tog sig inga
livliga uttryck. De nöjde sig med att ligga vakna
i timtal oqh det kändes som ett behag att ha den
andre i närheten.
Ibland hörde Michael Sara väsnas på avstånd
eller ge ifrån sig rop som gällde honom, det visste
han. En gång sprang hon ifrån sin skötare och
mötte Michael, ,då han kom ut från leoparden. Med
ett gällt glädjeskrik kastade hon sig över honom,
klängde sig fast vid honom och började hysteriskt
tjattra om alla lidanden hon utstått sedan de skilldes.
Leopardkarlama sågo på helt överseende och läto
henne hållas i några minuter. Det var hennes egen
skötare som till sist förde bort henne, hur ivrigt
hon än hakade sig fast vid Michael och skrek hela
tiden som en gammal häxa. Då hon måste släppa
taget, rusade hon ursinnigt på karlen, och innan han
hunnit tukta henne till lydnad, bet hon honom i
tummen och handleden. Allt detta framkallade myc-
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
