Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Davis hejdade på halva vägen det slag han
tillämnat med den tunga borsten och visslade till
litet av förvåning.
»Jaså», sade han, »vet du vem det här är, min
lilla tös? Det är den irländska terrier jag fick av
Collins. Han duger ingenting till, sade Collins. Bara
till kompars. Opp med dig, Nya Hund!»
kommenderade han. »Ja, du skall slippa stryk den här gången.
Men kom ihåg att nästa gång får du så mycket
smörj att du ser femton solar.»
Medan potatisen svalnade, höll mrs Davis de
hungriga hundarna på avstånd med ilskna rop. Michael
lade sig surmulet i ett hörn och deltog ej i
rusnin-gen till mathon, då tillåtelse gavs. Åter dansade
Davis rundt bland dem och sparkade bort de
starkaste och ivrigaste.
»Om de komma i slagsmål efter allt vad vi ha
gjort för dem, så sparka dem i sidan, min lilla tös»,
sade han till sin hustru.
»Jaså, du — där har du för det!» skrek han till
en stor svart hund och gav honom1 en ursinnig spark
i sidan. Djuret tog till flykten tjutande av smärta
och tittade på avstånd mted jämmerlig min på den
rykande maten.
»Nå, efter det här kan de då inte säga att jag
aldrig badar mina hundar», anmärkte Davis från
vasken där han sköljde sina armar. »Kan inte det
här kallas ett dagsverke, min älskling?» Mrs Davis
nickade instämmande. »Vi kan ju repetera med
derri i morgon och övermorgon. Vi ha god tid.
Jag tittar in i kväll och kokar litet gröt åt dem. De
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
