Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var inte rädd för dem. Han var inte rädd för
någonting, lika litet som han var förtjust i någonting
annat än Svedenborg. Han var lika färglös till sin
karaktär som de kläder han bar, det blacka hår
som stod rätt ut från hans hjässa och de ögon av
obestämd färg varmed han iakttog världen. Han
gav livet ingenting, begärde ingenting av livet och
midt upp i sitt teaterliv förde han en enstörings
tillvaro.
Michael tyckte varken bra eller illa om honom,
han bara tolererade honom. De reste tillsammans
över hela Förenta staterna och voro aldrig osams.
Icke en enda gång höjde Henderson rösten till
Michael, och icke en enda gång morrade Michael åt
honom. De underkastade sig varandra helt enkelt,
existerade tillsammans, emedan livet hade fört dem
i varandras väg. Naturligtvis fanns det intet
vänskapsband mellan dem. Henderson var husbonden.
Michael var Hendersons husdjur. Michael var som
ett dödt ting för honom, liksom han själv var död
för allting.
Men Jacob Henderson var rättvis och hederlig,
affärsmässig och ordentlig. En gång om dagen,
då de icke voro ute på sina ändlösa resor, gav han
Michael ett grundligt bad och torkade honom
grundligt efteråt. Han var aldrig hårdhändt eller häftig
då han badade honom. Michael kände aldrig om han
tyckte om att bada eller icke. Det var evigt det
samma, en del av hans eget öde i världen, liksom
det var en del av Hendersons öde att bada honom
så ofta.
Michaels eget arbete var tämligen lätt, ehuru en
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
