Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluten. Han sov mycket, grubblade mycket och
underkastade sig utan protester sin stora ensamhet.
Om Henderson sökt hans tillgivenhet, skulle han
säkerligen ha gått honom till mötes, men
Henderson hade endast sinne för Svedenbergs fantastiska
själskaprioler och betraktade blott Michael som sitt
levebröd.
Ibland var det strapatser. Michael fann sig i dem.
Särskilt svårt var det att resa om vintern, då han
ibland, strax efter den sista kvällsföreställningen i
en stad fick ligga i timtal i sin bur på en
trall-vagn under väntan på det tåg som skulle föra
honom till nästa stad. En natt på en stationsperrong i
Minnesota var det två hundar som fröso ihjäl på den
tralla, som stod närmast hans. Själv var han
genom-frusen, och kölden bet skarpt i hans bog som
leoparden tygat så illa till, men han hade en starkare
kropp och fick bättre vård, så att han gick igenom.
I jämförelse med andra dresserade djur
behandlades han väl. Och mycket av den dåliga
behandling som kom andra djur till del vid samma trupp
som han förstod han ej eller hade han ingen aning
om. En toumé, vid vilken han uppträdde i tre
månader, var en verklig tekandal. Till och med de
mest härdade bland dess artister voro fulla av avsky,
och det fastän direktören, Duckworth med de
dresserade kattorna och råttorna, gjorde kolossal lycka
överallt.
»Dresserade kattor I» fnös den lilla eleganta Pearl
La Pearle, bicyklisten. »Mörbultade kattor, det är
just vad de ä’. Alla kattor ha så mist kattnaturen
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
