Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hundar ska vi skaffa åt våra små älsklingar att
leka med, min söta vän?»
Och hans söta vän såg på honom i all hans
orubbligt självbehagliga medvetande att vara god, och
hon såg sig själv, den lilla skollärarinnan på landet,
som med lord Byron till sitt ideal och drömmande
om att själv skriva ömma kärleksdikter hade
kommit till staden och narrats att gifta sig med denne
grovt materialistiske affärsman, som njöt av att se
kattor och råttor gå på lina tillsammans i den största
sämja och var salvelsefullt okunnig om att hon var
hätnplingen i bur som fick själva änglarna att gråta.
»Det är illa nog med råttorna», sade miss Merle
Merryweather. »Men tänk så han sliter ut kattorna.
Tre ha dött för honom under de sista båda veckorna,
det vet jag säkert. Det är bara vildkattor, men de
ha också känslor. Det är den där boxmatchen som
tar kål på dem.»
Boxmatchen, som alltid var säker på starkt
bifall från publiken, avslutade Duckworths
föreställning. Två kattor med små boxhandskar sattes upp
på ett bord för att utkämpa en dust i all vänlighet.
De kattor, som uppträdde tillsammans med råttorna,
voro naturligtvis för spaka för detta ändamål. Det
var de nykomna kattorna han använde, de som
hade ruter och fart i sig... tills de förlorade ruter
och fart eller sjuknade och dogo. Publiken hade
kolossalt roligt åt denna duell mellan fyrbenta
varelser, vilka sålunda företedde en grotesk likhet med
sin överman, den tvåbenta människan. Men
kattorna hade allt utom roligt. De hetsades alltid till att
utkämpa ett riktigt slagsmål med varandra utan-
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
