Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturligtvis är det inte Michael, men å andra sidan,
vad hindrar att det kan vara Michael? Låt oss
gå in och ta reda på det.»––––––
»Återigen ett par utskickade från sällskapet för
djurskydd», tänkte Jacob Henderson, då mannen
och kvinnan, åtföljda av teaterns direktör, visades
in i hans lilla klädloge. Michael låg på en stol
halvsovande och tog ingen notis om dem. Medan
Harley talade med Henderson, betraktade Villa
Michael, och Michael hade knappt öppnat ögonen förr
än han slöt till dem igen. För bitter mot
människornas värld och för dyster och trumpen till
lynnet var han allt utom artig, som han förr alltid
brukat vara, mot människor som händelsevis trängde
sig på honom för att klappa honom på huvudet
och prata dumheter och gå sin väg för att aldrig
visa sig mera.
Besviken genom detta kärva mottagande uppsköt
Villa Kennan tills vidare vad hon hade att säga
och hörde på vad Jacob Henderson hade att
berätta om sin hund. Harry Del Mar, en djurdressör,
hade kommit över hunden någonstädes på Stilla
havets kust, förmodligen i San Francisco, men efter
att ha tagit honom med sig på en resa österut
hade Harry Del Mar dött genom olyckshändelse i
Newyork, innan han hunnit ge några upplysningar
om djuret. Det var allt, utom att Henderson hade
betalat två tusen dollars för honom till en viss
Harris Collins och funnit att han aldrig hade
an-vändt pengar så väl.
Villa gick tillbaka till hunden.
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
