Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen och sprang omkring i rummet, alltjämt
gnällande.
Jacob Henderson såg på med litet ogillande min.
»Så där bråkar han aldrig», sade han. »Han
är en mycket stillsam hund. Han kanske får ett
anfall, men det brukar han aldrig ha.»
Ingen förstod, ej ens Villa Kennan. Men Michael
förstod. Han sökte efter den försvunna värld, som
kommit tillbaka till honom igen då han hört det
gamla namnet. Om detta namn kunde komma
tillbaka ur Intet liksom denna kvinna, som han en
gång sett vandra på Tulagis strand, då kunde allt
annat från Tulagi och från Intet komma tillbaka.
Liksom hon stod framför honom livs levande och
uttalade hans namn, så kunde kapten Kellar och
mister Haggin och Jerry vara där, någonstädes i
rummet eller utanför dörren.
Han sprang till dörren, gnällde och skrapade
på den.
»Han kanske tror det är någonting där ute», sade
Jacob Henderson och öppnade dörren för honom.
Och det trodde Michael. Han var beredd på
att genom den öppna dörren skulle Söderhavet
svalla in och bära på sina vågor skonare och
fartyg, öar och rev och alla människor och djur och
ting som han en gång hade känt och ännu kom
ihåg.
Men intet förflutet svallade in genom dörren.
Utanför var det gamla vanliga. Han kom
nedslagen tillbaka till kvinnan, som fortfarande smekte
honom och kallade honom Michael. Hon var i
alla händelser verklig. Sedan nosade han nog-
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
