Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu», sade mannen bistert till Harley, »skall jag
göra som jag sade. Jag skall sparka livhanken
ur er.»
»Jag har ju inte gjort er något», underhandlade
Harley. »Jag har inte så mycket emot att bli
mördad, men jag skulle gärna vilja veta varför.»
»Ni jagar mig för att ta livet av mig», väste
mannen och steg närmare. »Jag känner er, jag. Ni ha
allesammans rotat ihop er mot mig, och det enda
jag kan göra är att knäppa er. Ni skall få plikta
för dem allesammans.»
Kennan insåg klart i vilken fara han svävade.
Själv var han hjälplös, och en vansinnig mördare
stod i begrepp att döda honom och det på det
förfärligaste sätt. Michael, som var fånge i
man-zanitabusken, hängde med huvudet ner och
ljumskarna fast i en klyka, sprattlade förgäves och
kunde ej komma till hans försvar.
Mannens första mot Harleys ansikte riktade spark
parerade han med underarmarna, och innan
mannen hann sparka en gång till uppenbarade Jerry
sig på skådeplatsen. Och han behövde ingen
uppmaning eller anvisning från sin älskade husbonde.
Han rusade på mannen, högg helt naivt tänderna
i mannens byxor ovanför höften, men drog med sin
tyngd halvt ner honom på marken.
Då vände mannen sig mot Jerry med stegrat
raseri. Ja, hela världen var sannerligen emot
honom. Själva landskapet lät hundar regna över
honom. Men uppifrån, från Sonomabergets
sluttningar nådde förföljarnas rop och signaler hans
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
