Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tan i hans blödande ben som sargats av Jerry och
Michael underblåste hans vrede mot hundarna.
»Ännu flera hundar», tänkte han bittert i det han
böjde sig ut och gav hunden ett rapp över ansiktet
med ridspöet.
Till hans förvåning låtsade hunden ej om slag-ot.
Han varken skrek eller gnällde av smärta. Ej
heller skällde han eller morrade. Han ökade farten
som om han ej fått något slag och som om intet
ridspö svängts över honom. Då Michael måttade
åt mannens högra ben, gav han honom ett nytt
rapp midt emellan nosen och ögonen. Hejdad av
slaget föll Michael omkull men fortsatte sedan med
sina allra längsta språng för att göra sitt nästa
angrepp.
Men mannen hade lagt märke till en sak till.
Hunden hade varit honom så nära att han ej
kunnat undgå att märka, att han hållit ögonen öppna
och tagit emot piskrappet utan att blinka. Det
var hemskt. Det var något nytt som han aldrig
förr sett hos en hund. Michael förnyade sitt
angrepp, mannen parerade det åter med ridspöet, och
han såg det hemska upprepas ännu en gång.
Hunden hade varken blinkat eller ryckt till då han
träffades av slaget.
Och nu kom det en alldeles ny skräck över
mannen. Skulle det bli slutet efter allt han gått
igenom? Var denne dödstyste, raggige terrier den
som var bestämd att förinta h«nom, sedan det inte
lyckats för människorna? Han var ej ens säker
på att det var en riktig hund. Kunde det inte
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
