Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 36 —
ankomst mer ett angrepp. Mr. Büchting blev bestyrkt
i denna sin mening av de skott som lossades bakom
huset i riktning mot arbetarnas bostäder.
"Är ni husets herre ?" ropade en ryttare, som hade
kommit fram till trappan.
"Mitt namn är Büchting", svarade plantageägaren.
"Nåväl, så stanna då inne och tillse att ingen av
damerna, om sådana finnas i huset lämna detta!" ropade
anföraren.
"Vad skall det betyda?" ropade mr. Büchting.
"Det vill säga, att jag av generalkommandot fått i
uppdrag, att emottaga alla edra svarta, emedan närvaron
av fria negrer verkar oroande i denna stat", svarade
frikårens anförare.
"Aldrig!" ropade mr. Büchting upprörd. "Det är en
våldsakt, som jag icke kan tåla. Jag är icke eder
regerings slav och icke heller äro mina arbetare det."
"Ni tycks glömma, att ni är i Virginien", svarade
anföraren hånfullt. "Om ni inte vill foga er borde ni för
länge sedan ha lämnat landet. Tänk förresten icke på
motstånd mot mina trehundra man! Mina order lyda,
att föra er och eder familj som fånge till Richmond,
så snart ni försöka göra ringaste motstånd mot
regeringens befallningar. Rätta er nu därefter!"
Mr. Büchting stod med sammanpressade läppar. Man
ville alltså beröva honom hans svarta folk! Förhindra
detta kunde han icke, det förstod han. Men vad
begärde man av negrerna? Vilket öde väntade dem?
På möjligheten av att man skulle kunna beröva honom
hans fria arbetare, hade han icke tänkt. Hans
hårdnackade beslut, att stanna kvar på plantagen, bragte
nu dessa oskyldiga människor i fördärvet!
Han vände ryggen åt rebellernas anförare och gick
genom matsalen mot dörren som förde till trappan på
gården. Med en enda blick översåg han vad som
hänt där och vad som ännu skedde. Av den lilla hopen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
