- Project Runeberg -  Miljonbruden /
66

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 66 —

jade först, att larma och sjunga smädvisor om
negrerna, sedan de hade avlägsnat sig ett gott stycke från
den sällsamme mannen.

Under tiden hade Staunton, Booth och Howard
återvänt till boardinghuset för att intaga sin "dinner", som
amerikanarna bruka säga. Det undgick icke Booth,
att Staunton var mycket upprörd. Kaptenen, som såg
så kraftig ut, syntes inte kunna stå säkert på benen,
gick genast till disken och lät servera sig ett stort glas
rom, därför att han kände sig högst jämmerlig till mods,
som han själv anmärkte.

"Vad är det med er då kapten?" frågade Howard.
"Ni ser ju ut som om ni just vaknat upp på morgonen
efter tre dagars storsupande."

"Ser jag så ut?" frågade Staunton nästan förskräckt.
"Jag måste ha förkylt mig. Jag har druckit ett glas
rom — skall nog hjälpa!"

"Den gamles blickar har väl slagit ner i dina
lemmar? eller hur?" frågade Booth.

"Den gamle? Vad menar du med det?" ropade
Staunton och bleknade.

"Nåja, det tycktes mig bara så!" sade Booth lugnt.
"Den gamle hade något märkvärdigt i sin blick."

"Ja och i sin röst!" sade Staunton.

"Han kunde uppträda på vilken scen som helst —
såsom han går och står!" sade Booth skrattande. "Han
skulle göra en underbar effekt — som gammal friherre
— eller som obekant, hemlighetsfull främling, som
plötsligt träder fram inför den olyckliga brottslingen
och säger till honom: "Den där kvällen utförde du ditt
dåd, som du trodde utan vittnen — men jag såg det
och kommer för att hämnas den mördade."

"Djävlar, jag mår verkligen illa!" stönade
Staunton, som hade blivit askgrå, och han betäckte sitt
ansikte med båda händerna, sjönk ned på soffan och
stönade som i den häftigaste smärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free