Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 99 —
te honom åter handen. Ni är en ärlig, modig gosse och
har bra bestått edert prov. Jag skall bedja för er,
och om ni, Gud give det, skulle komma tillbaka och
inte ha glömt mig —"
"Inez!" ropade han eldigt. "Jag visste det, det
kunde inte vara någonting annat än —"
"än ett mycket allvarligt skämt, genom vilket jag
ville genomskåda edert hjärta!" tillade hon. "Och nu
farväl. Gud vare med er. Ni har första platsen i mitt
hjärta! och det finns ingen annan plats däri! Min
Gud, min Gud! Gör nu inte mitt hjärta tyngre än det
redan är. Genom Haydée få vi höra från varandra."
Edmond, som ännu höll hennes hand i sin, drog
henne intill sig. Hon vilade en minut milt, som ett barn,
vid hans bröst och besvarade skyggt hans kyssar.
"Bort, bort Edmond!" sade hon sedan. "Vi veta, att
vi älska varandra. Det är nog för skilsmässan och
ensamheten. Om du kan, så vänd tillbaka, ty det är ett
otäckt krig, som jag inte gillar. Farväl min ende, min
käre! Gud beskydde dig!"
Han kände hennes feberaktigt darrande omfamning,
hennes mjuka läppar — sedan sköt hon honom milt ut
genom porten. Hon stängde den hastigt. Hennes
huvud var sänkt. Hon snyftade häftigt som i kramp, och
då han ännu stod kvar, vinkade hon till honom att gå
och skred långsamt mot huset. Ännu en gång
tillvin-kade hon honom från dörren och försvann i huset.
Edmond gick som en drucken nedför gatan.
Och i morgon skulle han till Mexiko, kanske i döden!
Nej — åtminstone några minuter ville han ännu tala
med henne. De befunno sig i samma stad och skulle i
morgon kanske skiljas för alltid — vilket vansinne, att
tillbringa natten skild från varandra, i stället för att
åter och åter säga de underbara orden: Jag älskar dig!
Men förgäves! Det måste vara! Sent kom han till
kasernen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
