- Project Runeberg -  Miljonbruden /
111

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— III —

"Men jag önskar ju ingenting annat, än att gifta mig
med Marion!" ropade han stormigt. "Och om ni vill
giva mig ert jaord, så tror jag, att jag lättare skall vinr
na hennes."

"Jag önskade, att det vore så. I varje fall akta eder.
Hitintills är jag den ende, som känner hemligheten.
Sörj även för att jag förblir det."

Han hörde inte på det, som Guarato, halvt förvirrat,
halvt glad stammade, utan gick emot huset under det
kreolen kvarblev, på det högsta upprörd.

"Om inte den där insmickraren Toledo vore,"
mumlade don Luis. Av vilken orsak Lamothe föredrog
honom framför den rike Toledo, begrep han icke. Men
fåfäng, egenkär och lättsinnig som han nu en gång var,
trodde han verkligen, att han på en gång hade blivit
en viktig person, för vilken alla rikedomens och ärans
portar stodo vidöppna, och att han bara behövde vinka
med handen, för att den rikaste arvtagerskan i Mexiko
skulle bli hans. Då han återvände till haciendan
förestod honom snart en första stor besvikelse. Marion
mötte honom i korridoren, som genomkorsade huset.
Hon hade blivit ännu skönare sedan han sist hade sett
henne, och don Luis stod därför stum framför henne,
bländad och överraskad av hennes plötsliga åsyn.
Marion hälsade på honom med en kort nickning.

"Åter här, don Luis?" sade hon inte precis ovänligt.
"Vackra trupper, fransmännen!"

"Marion, Marion — jag får återse dig, du mitt liv",
utropade Guarato med undertryckt stämma. Jag har
talat med din far — jag har hans ja-ord."

Nu ryckte Marion till. Det var en otrolig,
överraskande nyhet för henne.

"Jämmerliga lögnare! sade hon. "Jag är trött på dig,
du vet det!"

Samtalet fördes vid det öppna fönstret, men det var
ingen i närheten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free