Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
"Äh, ett brev," sade hon med klanglös stamma, och
hennes ansikte blev blekt. "Därom visste jag
ingenting."
"Vad är det för brev?" fortfor hon andlöst.
"Min familj var förr mycket nära vänner till
kaptenens familj", anmärkte don Alfonso. "Som pojkar
voro vi dagligen tillsamman. Han hörde, att jag är i
Mirador och bad mig att komma. Jag måste alltså
tillmötesgå hans önskan."
Hans blick vilade ömt på henne. Kunde man tadla
honom för, att han tog Marions rädsla för hans liv,
för ett första tecken till en sann plötsligt
uppflammande kärlek, — ett tecken, efter vilket han så länge hade
längtat! Om nu den så länge mödosamt tillbakaträngda
lidelsen plötsligt skulle uppflamma i honom?
Marions drag blevo plötsligt slappa och likgiltiga.
Hon funderade. Kanske var det endast fråga om detta
återseende, och då vore inte mycket förlorat!
"Nåja, jag kan inte hindra det!" sade hon för sig
själv. "Jag hoppas, att ni inte talar om mitt brev."
"Men Marion, vad tänker ni då?" ropade Alfonso.
"Jag tänker ingenting," svarade hon nästan tonlöst.
"Er vän sitter på balkongen!" tillfogade hon sedan.
Alfonso, red nu långsamt och eftertänksamt mot
haciendan. När han kom närmare igenkände Edmond
honom genom likheten med Inez. Han sprang upp och
ilade mot ryttaren, och hjärtligt skakade de hand med
varandra, ty som pojkar hade de haft varandra mycket
kära. Endast Edmonds frånvaro från Paris hade varit
grunden till, att Alfonso inte hade besökt honom, trots
att familjerna annars icke umgingos mer med varandra.
Båda satte sig på balkongen, och den första
halvtimman pratade de bara om de egna familjerna och om
Inez. Sedan måste naturligtvis även den stora
dagsfrågan, nämligen kriget komma på tapeten.
"Jag begriper din ställning fullkomligt!" sade Al-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
