Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 154 —
kände sig, gripen om halsen och ryckt tillbaka.
Strupen fastsnördes så kraftigt på honom, att han nästan
förlorade medvetandet. Innan han kunde sträcka ut
armarna för att avvärja det oväntade angreppet, kände
han att händerna blevo fastbundna vid kroppen. Han
såg de mörka gestalterna av två indianer. Ett dovt
skrik av vrede och besvikelse hördes från Edmond.
Så snart indianerna hade bundit och lagt honom på
taket, återtogo de sina vaktposter, vilka de utan tvivel
förut innehaft, och stirrade och lyssnade nedkrupna
bakom takets bröstvärn ut i natten.
Där ute hade allt blivit tyst. Men i byn hade det nu
blivit livligare. Fackelsken, som rörde sig fram och
tillbaka, trängde upp till Edmond. En av indianerna
gled som en skugga ned från taket in i det inre av
hyddan. Omigen förgick en kvalfull halvtimme. Sedan
kommo flera indianer, vilka lyfte upp Edmond som om
han vore ett trästycke och buro honom nerför trappan
mellan hyddorna fram till den fria platsen. Där lade
de honom, bunden som han var på marken.
Det var en välgärning, då morgonsolen sedan
började värma honom. Han kände den oangenäma
känslan försvinna och blev lugnare och förhoppningsfullare.
Hyddan i vilken Inez uppehöll sig kunde han icke se
från den plats där han låg. Men bland indianerna
syntes härska en ovanlig upphetsning. De buro olika
föremål, bjälkar, stänger och fjäderbuskar till ett ställe
som Edmond ej kunde se. Var det fråga om en
sorge-eller segerfest?
Plötsligt stod Wilhamenu och en annan indian
framför honom, vilka hade kommit från ett håll, åt vilket
han ej kunnat se. Framför allt observerade Edmond
Wilhamenus ansikte. Han hade hoppats, att i det få se
sorg eller glädje. Men ingenting sådant! Han bibehöll
samma något spotska, misstänksamma uttryck som
alltid. Hövdingen tycktes vara sårad i vänstra låret och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
