Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 164 —
kvinnornas Flykt i det fria kunde säkras, under det
männen kämpade i det inre. Ja till och med för de vita
erbjöd sig då en väg för återtåg.
Edmond begav sig alltså till Inez och hennes följe
och delgav dem sin plan. De gåvo sitt samtycke till
allt. Edmond visade dem vägen, som de måste taga,
för att så obemärkt som möjligt uppnå den hvdda, som
han hade utpekat, och ledsagade dem hållande sina
vapen klara, för att kunna nedskjuta varje indian, som
kunde ställa sig i deras väg. Sedan bad han en av
tjänarna, att hänga upp en duk på dörren, så att de
vita skulle ha ett tecken, när hyddan blev utpekad som
samlingsplats för dem.
Planen lyckades. Indianerna kunde nog ha bemärkt,
att fångarna gingo till en annan hydda, men i stridens
hetta, kunde de icke tänka på att förhindra det. Inez
och hennes följeslagare uppnådde hyddan och tjänaren
fastsatte en röd duk vid övre hörnet av dörren. Nu
ansåg Edmond ögonblicket för honom vara inne att
åter aktivt deltaga i kampen. Han sökte sig en
ställning, varifrån han kunde sikta på indianerna utan att
behöva frukta för, att träffa även vita, och han fyrade
lugnt och säkert av sina fyra skott. Att de hade gjort
sin verkan, förrådde de vitas hurrarop och deras
framträngande till den sidan där Inez befann sig.
Indianernas linier voro genombrutna. Kämpande i en oredig
hop, trängde röda och vita åt samma håll.
Edmond sökte på en omväg, att som den förste
uppnå hyddan. Indianerna, som först nu hade kommit
underfund om det stora avbräck, som denne fiende
gjorde dem, skickade nu flera kulor emot honom, men
ingen träffade. Edmond ropade och vinkade nu av alla
krafter. "Den röda duken! Den röda duken!" ropade
han, och snart upprepades ropet: "Den röda duken!
Den röda duken!" bland de vita och visade dem
riktningen. Efter några få minuter var den förste vite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
