Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 174 —
"Vad är det? Vad ser ni?" ropade don Lotario
de Toledo, som hade kommit ut ur hyddan.
"Kom upp far!" bad Alfonso. "Det måste ha hänt
något mycket sällsamt där borta"
Don Toledo kom upp.
"Ge mig din kikare", sade han upprörd till Alfonso.
"Jag måste ha visshet!"
Han tog hastigt den överräckta kikaretuben och såg
genom den. Där borta glesnade eller försköt sig
indianhopen något. Även för blotta ögat, blev en man
med vitt hår och skägg synlig.
"Gud vare tack och lov!" ropade don Lotario med
klar men darrande stämma. "Det är han! Vi äro
räddade!"
Han gav kikaren tillbaka till sonen och gick nedför
trappan utan att säga ett ord mer. Edmond, Alfonso
och mr. Conningham — som ävenledes hade kommit
upp — sågo sig häpna om efter honom. Men då de
bemärkte, att han icke gick till Inez, utan helt ensam
riktade sina steg mot byns mitt, följde Alfonso efter
honom och ropade bestört:
"Vad gör du, far? Vi låta dig icke gå ensam. Jag
följer dig!"
"Stanna bara!" sade don Lotario och hans ögon
glänste fromt och lyckligt. "Vi äro räddade."
"Men vem har kommit?" frågade Alfonso förvånat.
"Den, vars namn vi efter Guds och frälsarens måste
nämna med den största vördnad !" svarade fadern.
"Dantes?" viskade Alfonso överraskad.
"Ja, det är han!" sade fadern och ovillkorligen
knäppande sina händer, tycktes han bedja en bön.
Även Edmond hade uppfattat namnet och syntes
vara gripen och förvånad. T. o. m. mr. Conningham
tycktes känna namnet, ty hans ansikte blev allvarligt
nästan högtidligt.
Emellertid såg man gubben stå därborta bland in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
