Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 194 —
nade de tre unga mannan verandan och begåvo mg
tysta till sina rum.
Alfonso och Edmond hade icke varit länge inne hos
sig, förrän mr. Conningham kom in till dem.
"Jag vill inte gärna vara för mig själv i dag," sade
han; "Don Lotarios meddelande och varningar ha så
livligt erinrat mig om att icke ens denna fredliga dal,
Aripa för mig kan få vara en fredlig och lugn plats;
de ha så livligt frambesvurit minnen från det
förgångna, att det vore mig kärast, om jag redan i dag kunde
få lätta mitt hjärta för er och begagna mig av don
Lotarios tillåtelse härtill. Vill ni höra på mig?"
"Jovisst !" ropade Alfonso och Edmond med en mun.
"Därmed kommer allt som står mellan oss att vara
avlägsnat."
"Då jag nu ej mer behöver ha någon hemlighet för
er," började han, "så vill jag genast nämna mitt rätta
namn, vilket säkerligen icke är obekant för er don
Alfonso. Jag är Richard Everett!"
"Åh!" ropade Alfonso. Han sprang upp och
skakade hand med honom. "Hur mycket gläder det mig
ej, att lära känna er! Vi fick icke något brev från
tant och morbror eller från Eliza, i vilket det inte var
tal om er. Jag ville vid min återkomst till Amerika
resa över Newyork, bara för att lära känna er. Men
far skrev till mig, att kriget hade brutit ut och att jag
först skulle resa till Mexiko. Han väntade på den tiden,
att kriget snart skulle vara slut och menade, att jag
denna sommar kunde få resa till Newyork. Men hux
i all världen — — ? Men det få vi ju höra nu!"
Mr. Conningham tycktes glädja sig mycket över
Alfonsos hjärtliga ord.
"Mr. Everett hade redan tidigt tagit mig som sitt
fosterbarn i sitt hus," fortfor han sedan, "och sedan
adopterade han mig t. o. m. Aldrig i mitt liv har jag
tänkt på, att denna oväntat stora lycka, som kom på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
