Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 217 —
friska luften blåsa genom sitt lockiga hår och sin
uppknäppta skjorta, ty här vid vattnet var det genom
trädens närhet svalare än annorstädes. Sedan han hade
avkylt sig hoppade han på huvudet i det klara vattnet
och sam omkring med välbehag. Därpå sam han som
vanligt nedför floden, vars vatten här var dubbelt så
kallt, emedan det täta lövverket nästan helt utestängde
alla solstrålar. Han bemärkte därvid tre män, som
gingo över bron, som förde till Toledo. På grund av
avståndet kunde han emellertid icke känna igen dem,
men av kläderna att döma trodde han sig se att det
var några av nybyggarna.
Richard sam till bron och vände sedan om. Att
simma upp för floden, som här icke var bred men djup
och strid erfordrade icke bara betydande krafter utan
också skicklighet. Han hade nästan nått den punkt där
floden utmynnade i sjön, då han såg, samma män som
förut hade gått över bron, komma närmare. De satte
ut den lilla båten, som för alla händelser befann sig
vid badanstalten. Nu voro de så nära, att han
tydligt kunde se dem. Den ene, en stor stark karl, med
långt mörkt hår och skägg förekom honom t. o. m.
bekant; han måste någonstans, ha sett honom, kanske
i Newyork. I alla fall var det främlingar; han kände
samtliga nybyggare och dessa hörde icke till dem.
Det var därför mycket naturligt, att han tänkande på
don Lotarios varningar studsade och ovillkorligen
gjorde en rörelse mot stranden. Men båten kom nu
driven av några kraftiga årtag mycket fort framåt och
avskar hans flykt till högra stranden där Toledo låg.
"Nu ha vi dig min lilla gosse!" sade den störste.
"Bråka bara inte och ställ inte till med något skrik
annars får du på skallen, så att du varken hör eller
ser mer!"
Richard kände sig förlorad. Att dyka ner hade icke
kunnat hjälpa honom, ty vattnet var så klart, att man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
