- Project Runeberg -  Miljonbruden /
224

(1931-1932) [MARC] Author: Adolf Mützelburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 224 —

Ralph kunde ju efter det första brottet icke vara
lugn förrän Richard verkligen var död. Vilka avsikter
hade Ralph, eller hans ställföreträdare kaptenen, med
honom? Om det verkligen låg något i det, vad Wooly
hade sagt, om en resa till Newyork.

Richard överkom den fruktansvärda tanken, att
Ralph själv kanske befann sig i Södern, och att han
skulle bli förd inför honom, för att bli dödad inför Ralphs
ögon, för att Ralph skulle kunna vara alldeles säker
och icke mer behöva frukta, att den döde ännu en
gång skulle uppenbara sig.

"Är Ralph ännu i Newyork?" frågade han snabbt.

"Det tror jag nog!" svarade kaptenen obesvärat.

Så var det alltså inte. Eller ville man på det sättet
transportera honom till Newyork? Knappast troligt!
Richard uppgav slutligen allt tänkande och grubblande.
Han kunde ändå icke genomskåda sina fienders planer
och hade han även kunnat det — det var honom ju
omöjligt att förhindra dem. Då de hade lämnat
ba-rancan måste Richard sätta sig hos kaptenen, vilkens
häst var den kraftigaste och nu gick det fort ner i en
dal, som var skild från Aripa genom den bergskedja,
i vilken grottan befann sig. Marodörerna från Texas
— ty att det var sådana hörde Richard av deras
samtal — och den fjärde kaptenen läto nu sina hästar trava
så mycket de bara kunde; därvid måste Richard sätta
sig än hos den ene än hos den andre, för att icke
utmatta en enda häst. Vid middagstiden gjorde de halt
vid en liten skog. Livsmedlen bestodo endast av bröd
och frukt. Hästarna betade under träden. Stibbey
klagade över den usla maten.

"Bry dig inte om det!" sade kaptenen. "Den tiden
är nu snart förbi. Det skall inte dröja länge förrän vi
ha fullt upp med pengar."

"Ni menar i Newyork? Men det är ännu mycket
osäkert," sade Stibbey,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:56:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miljonbr/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free