Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 238 —
"Djävlar, vi måste vara försiktiga gentemot honom",
tillfogade kaptenen sedan. Han har nog tagit illa upp,
att vi lämnade honom i sticket. Passa på!"
Yerrez kom så fort, som den farliga vägen kunde
tillåta. Han hälsade icke utan visade en dyster och
inbunden min. Mien helt nära stranden låtsade han,
som om han helt plötsligt fick se något, som
överraskade, ja nästan förskräckte honom.
"Tusan!" ropade han. "Vad har ni där? Är det
ett spöke eller bara en synvilla?"
"Aha, han menar pojken!" ropade Staunton. "Kora
bara fram Tonio, det är han själv."
Yerrez korsade sig och red sedan upp på stranden.
Därvid höll han alltjämt blicken stirrande på Richard.
"Det tänkte jag mig ju hela tiden, att det bara var en
förbaskad komedi av er kapten!" ropade han sedan.
"Så skriver ni mig, att ni ingenting mer har att göra
med Toledo, då pojken har drunknat och i stället har ni
själv tagit honom med er. Låter mig sitta där i
fängelset, och ger mig tusan." Nåja, ni skall nog inte tro,
att jag har kommit hit för att säga er komplimanger.
Jag har kommit hit den långa vägen endast för att säga
er, att ni äro förbannat usla kamrater, riktiga sluskar,
som överge en vän."
Därvid förblev han sittande på sin häst och såg
föraktligt på dem. De utskällda skrattade och svarade
till en början ingenting. De hade ingen orsak till att
bli arga. Ty de kände mer än väl till sanningen i
förebråelserna, för att anse det nödvändigt att ursäkta sig.
"Nå, nå gamle gosse, sade Staunton sedan. Låt
nu vara med det tvära sättet. Vi kunde inte göra något
annat. Vi hade fått fatt i den här kycklingen, och måste
iväg, då livsmedlen voro slut. För din skull voro vi
icke ängsliga, då vi visste att du förstår att klara dig
ur varje snara, och du har ju också lyckligen kommit
tillbaka hit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
