Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 249 —
Richard, missnöjd och t. o. m. orolig visste dock inte
vad han skulle svara, och då Yerrez svepte in sig i sin
filt och lade sig att sova, följde han dennes exempel.
Det var helt naturligt, att Yerrez ville bedraga sina
gamla kompanjoner på deras vinst. Men lika naturligt
var det även, att Staunton och hans kamrater tänkte på
att träffa anordningar i Providence, som mycket lätt
kunde förstöra Antonios hela plan och t. o. m. kunde
flyktingarna åter falla i fiendernas händer. Ty att
Staunton icke skulle försumma några medel för att komma
dem på spåret och ville hämnas, det var alldeles klart.
Visserligen kände Richard icke ett faktum, vilket han
snart nog skulle få’ lära känna. Den unge mannen
insomnade snart. Då Yerrez väckte honom hade månen
gått upp. De bestego sina hästar och redo mot öster.
Richard hade en mycket oangenäm känsla, då han sade
sig, att han på så sätt avlägsnade sig från sina vänner,
endast en tanke tröstade honom, att han nu närmade
sig unionsflottan på Mississippi. Han var fast besluten,
att om det bara vore möjligt på något sätt, försöka
uppnå flottan, då han uppför Mississippi kunde komma
mycket fortare till sitt hemland än om han återvände till
Toledo, och därifrån företog resan hemåt. Han
meddelade Yerrez sin åsikt och denne tycktes inte ha
något att invända häremot, förutsatt, att Richard ville ge
honom ett intyg, att han lyckligen hade befriat honom
från Bayou Farouche, ty endast om han hade ett sådant
skulle don Lotario utbetala den utlovade summan.
De redo till nästa dags förmiddag i den nordligaste
delen av Louisiana. Sedan gjorde de en rast på flera
timmar. Yerrez hade tagit riklig proviant med sig från
ön. Han var ytterst tystlåten och Richard var icke
särskilt angelägen om att tala med sin följeslagare. Så
redo de hela eftermiddagen tigande vidare. Av
landskapets natur kunde Richard sluta sig till, att de
närmade sig Mississippi. Yerrez förklarade för honom, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
