Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 317 —
uppliva honom voro förgäves. Han måste alltså
använda sig av starkare medel, och han gav honom
genast några droppar av en skarpt luktande vätska. Den
verkade. Negern, en ful av hunger och sjukdom till
ett skelett ihopskrumpen människa, spärrade upp
ögonen och såg med stirrande, glasartade halvt brustna
ögon på de närvarande herrarna, som stodo omkring
hans säng.
Mr. Everett hade böjt sig ned till honom och
frågade sakta:
"Var har du funnit plånboken? Mannen som ägde
den var min käre son. Jag vill icke veta någonting
annat än var du har funnit den."
"Bob — den tagit — från en stackars död fin ung
massa," sade negern med bruten stämma, under det
hans blick oupphörligt vilade på Ralph. "Vit massa
blivit skjuten av vit man. Bob tog häst pengar och
papper, det vara sant."
Sedan lämnade krafterna honom. Han ansträngde
sig förgäves att tala ytterligare.
Ralph, hade utan att veta det, blivit blek. Hade
ändå hans förfärliga dåd haft vittne? Eller pratade
negern, som han helst med ett slag velat göra slut på
bara skräp?
"Vi ha tyvärr kommit för sent mr. Büchting," sade
han för att säga något. "Av den där mannen få vi nog
inte ut mer."
Men så syntes icke vara fallet. Namnet verkade
upplivande på Bob.
"Vilken massa vara Büchting? " frågade han hastigt.
"Det är jag," svarade Büchting, gående intill sängen.
"Har du något att säga mig?"
"Ja, men massa Büchting ensam, svarade negern, och
man såg, hur han ansträngde alla sina krafter.
De andra stego litet åt sidan; Büchting böjde sig ned
mot den sjuke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
