Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 536 —
mr. Büchting. "Jag hade uppgivit alla förhoppningar.
I dag har jag erfarit något, som åter låter mig hoppas.
Det är nog möjligt, att breven ha gått förlorade. Men,
Eliza — ej ett ord till någon människa, inte en gång till
mor! Det är t. o. m. orätt, att jag talar med dig
härom . ...."
"Nej, min far!" viskade hon lidelsefullt, med
läpparna tätt intill hans öra. "Det är icke orätt — det är
en tröst för mig. Jag vill hoppas — jag har alltid
hoppats. Jag vill dö i hopp om ett återseende."
"God natt nu!" viskade han. "Sov gott, sov lugnt!"
Hon förde hans hand till sina läppar, såg på honom
med en blick av outsäglig kärlek och tacksamhet och gick
sedan, som i en dröm in i sitt rum.
Åtta dagar hade förflutit sedan dess. Ralph Pettows
lynne hade icke varit det bästa. Han hade en skarp
blick, som hans samvete, eller åtminstone hans
misstänksamhet, gjorde ännu skarpare, och det undgick
honom icke, att alla personer som han såg och som han
intresserade sig för, hade förändrat sig gentemot förut.
Först Georgiana. Visserligen hade hon snart hämtat
sig från det fruktansvärda slag, som hon fått genom den
främmandes meddelande. Hennes stolthet tillät henne
icke, att tro att hon hade fått erfara rena sanningen. En
flicka, som hade rymt från en greve Zenderstein — om
det nu var sant —, för att kasta sig i armarna på en
Booth, kunde inte förtjäna, att bli trodd. Om Ralph
nu även hade talat med Booth eller någon annan om
något dylikt, så hade det säkerligen endast varit skämt
eller för att narra Booth. Bland unga män är ju sådan
skämtsamhet tillåten, bara det inte kommer ut i
offentligheten, eller om man i sådant fall åtminstone ignorerar
den. Men trots allt kvarblev dock en liten misstanke.
Hennes förstånd försökte dagligen övertala henne, att
den där främmande personen vore ett intrigant
fruntimmer, som med sina meddelande fullföljde vissa mål och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
