Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 420
flicka — och alldeles särskilt gärna en flicka av
blandad ras — från honom, så visste de dock, att ett mord
på en man av så bekant familj på öppen gata, icke
skulle kunna ske ostraffat, och då Alfonso ännu icke
hade gjort något bruk av sina skjutvapen, så hade de
heller icke blivit uppretade till den grad, att de förlorat
allt förnuft. Med en kraft, som verkade nästan otrolig
från en man med så slank, nästan svag kroppsbyggnad,
som Alfonso hade, höll den unge mannen angriparna
undan från Jeannette. Hon tänkte för övrigt icke alls
på sin egen fara utan endast på Elizas öde. Hon stod
alldeles stilla med sammanknäppta händer lutad mot
ett träd, stirrade tydligen alldeles själsfrånvarande, på
tumultet framför sig.
Då Booth fick se vagnen komma närmare i
vansinnigt tempo, anade han oråd. Det gällde alltså att
antingen fort bemäktiga sig Jeannette eller planen
måste uppgivas. De voro i allt fem män. Två av dem
störtade sig bakifrån på Alfonso och sökte kasta ned
honom på marken. Alfonsos revolver avlossades och
en av Booths kamrater skrek till. Han hade träffats
i armen. Ett tjut efter hämnd hördes från de andras
strupar. Men i detta ögonblick uppträdde Dantes och
Richard på stridsplatsen. De störtade sig in mitt i
vimlet, kastade tillbaka angriparna långt från Alfonso
och lyfte upp den unge mannen.
Booth stod stel som en bildstod. Han kände
Richard från förr, han trodde honom vara död — med
blixtens hastighet anade han en del av sanningen. Även
Ralph måste veta av att Richard levde och hade för
den skull fattat det förtvivlade beslutet, att ännu den
dag om var bemäktiga sig Eliza. Att hans egen sak
var förlorad, att han måste uppgiva Jeannette insåg
han mer än väl. I själva verket var det honom
tämligen likgiltigt. Han hade gått med på saken, som han
hade gått med på vilket annat "trevligt" äventyr som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
