Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 436 —
mot byn» varifrån de hade kommit. Hon hade endast
en tunn vidja i handen, som Ralph hade brutit åt henne
i närheten av Bunkers-Hills station. Hon drev på
hästen så kraftigt och energiskt härmed, ett det präktiga
unga djuret satte av i vilt galopp.
Ritten mellan de tätt stående träden och den täta
småskogen var livsfarlig. Men Eliza satt så säker på
hästen, som gällde det en skolritt på ridhuset. Ralph,
som i första ögonblicket helt förvirrad såg efter henne,
men sedan ävenledes manade på sin häst, kunde icke
hinna upp henne. Snart nog insåg han dock faran.
Om Eliza uppnådde byn, så måste han frukta, att den
energiska flickan öppet skulle uppträda emot honom,
och kanske anhålla om hjälp av hela byn mot honom.
Det måste han i varje fall omöjliggöra. Skulle hans
offer just nu undkomma honom? Som en rasande drev
han nu på sin häst. Och ändå hade Eliza undkommit
honom, då även hon fattade ögonblickets stora
betydelse, om hon icke hade blivit uppehållen av en djup
klyfta inför vilken hästen skyggade. Förgäves försökte
hon förmå hästen att taga språnget; djuret vägrade
dock och stegrade sig. Nu hade Ralph hunnit fram till
henne och grep fatt i hästens tyglar. "Eliza!" ropade
han med blixtrande ögon. "Tro icke, att ni kan
undkomma mig. Ni får icke jämföra min kärlek, som
förmått mig förfölja er hit, med den där Richards barnsliga
tycke. Jag vill, att ni blir min, mitt liv är beroende av
att min vilja blir uppfylld. Var alltså icke dåraktig.
Förrän jag låter er återvända till en annans armar, som
ingenting har gjort för att förtjäna er — hellre dödar
jag er! Det är mitt fasta beslut. Jag släpper er icke!
Foga er i ert öde. Det är oundvikligt!"
Hon klappade sin ännu något oroliga häst på halsen
och såg upp på Ralph med outsägligt förakt.
"Förrädare! Lögnare!" sade hon. "Det var alltså
ert mål! Nå, så hör då mitt svar. Aldrig, så länge jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
