Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 448 —
nåde först ett par minuter, och då vi inte hörde
någonting bakom oss, tände han ett vaxljus, som han hade
haft med sig. Aldrig, kommer jag att glömma, vad jag
kände, då jag vid det svaga skenet fick se
klippväggarna, som omgåvo oss och framför oss den oändliga
natten, i vilken det svaga ljusskenet redan efter några
steg förlorade sig! Just genom det lilla ljuset
framhävdes det omgivande mörkret så mycket mer, och rysande
såg jag ned i avgrunderna, som överallt tycktes öppna
sig. Förut hade jag gått ganska säkert. Nu, då vi
fortsatte vår väg, trodde jag, att jag varje ögonblick skulle
stupa och falla ned i det bottenlösa. Men Justus
intalade mig mod. Han sade, att han ofta hade gått
dessa vägar. Han hade till och med en tid varit förare
i grottan, och han kände till alla farliga ställen och
skulle nog veta att undvika dem. Jag lugnade mig litet,
men en viss beklämning, en känsla, som om jag levande
vandrade omkring i en grav, kvarblev ändå.
Vi gingo så fort vägen, som nu blev jämnare och
jämnare, det tillät. Här och var gjorde Justus mig
uppmärksam på olika särskilt vackra partier i grottan. Han
nämnde ett flertal namn på dem: Stjärnrummet,
Gotiska kapellet — som vi ju redan känna till genom
beskrivningar —, men jag visade nog litet intresse härför.
Jag kunde också vid det svaga ljusskenet endast se den
allra närmaste omgivningen. Äntligen nådde vi fram
till en å eller flod.
Ja, min hjärtevän, det finns verkligen en flod i denna
grotta, även om den icke är bredare än ungefär tre
meter, men ganska djup, och vilken man måste överskrida
för att nå den andra avlägsnare delen av grottan.
Justus sade mig, att vi först kunde känna oss säkra på den
andra sidan; han skulle taga båten, som låg på ett av
honom känt ställe, med sig, för att avskära vägen för
våra förföljare. Jag tog sittande plats i båten, men
Justus bad mig att krypa ned, då grottans tak ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
