Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 456 —
ögonen och se den härliga klara blå himmelen över mig,
som jag sedan en evighet tyckte mig icke ha sett, men
jag kunde icke röra mig, alla mina lemmar voro
förlamade. Först vid tanken på min ledsagare och att en
olycka kanske kunde ha hänt honom, fick jag så mycken
kraft, att jag kunde skaka av mig den stelhet, som
gast-kramade mig och jag reste mig med den största
ansträngning. Nu såg jag, att jag alltjämt befann mig i båten.
Tätt invid flöt en rätt bred flod, vilkens andra strand
var bevuxen med vackra träd. Inte långt från mig i en
liten inskärning i stranden låg ännu min käre vän och
tappre räddare Justus White, alldeles stel utan att röra
sig, med ansiktet mot marken. Hans högra hand höll
ännu fast i den lilla båtens fånglina.
Jag reste mig helt upp. Tanken på att Justus kunde
vara död, att han för mig hade offrat sitt liv plågade
mig obeskrivligt. Jag hoppade i land, böjde mig över
honom — jag hörde honom icke andas! Jag försökte
draga upp honom på land och det lyckades mig
verkligen. Sedan drog jag även upp båten på den steniga
stranden, så långt jag förmådde. Min väns väska,
gevär och revolver lågo i den. 1 min ångest kunde jag
inte hitta på något bättre än att öppna sherryflaskan,
hälla några droppar i min hand och därmed gnida hans
tinningar. Till min outsägliga glädje märkte jag, att
han började att andas. Men nu blev han angripen av
en kramp, hela hans kropp vred sig som i
dödsryckningar, och jag fruktade att han skulle dö inför mina
ögon. Då ryckningarna om en stund avtogo, öppnade
han ögonen. Det tycktes gå honom, som det förut
hade gått mig, han kunde icke röra sig. Jag fyllde nu
det lilla glaset, som fanns i väskan med sherry, höll
det intill hans läppar och lät honom droppvis suga i
sig vinet. Medvetandet återvände, ty han tackade mig
med sina blickar.
"Det lyckades oss miss Buchting!" sade han. Över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
