Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 508 —
springa upp och rusa ut. Porten hade under tiden
öppnats och hela tåget strömmade in på gården.
"Richard! Alfonso!" hörde han ropas.
Ralph vred sig där han satt hopkrupen, på kullen.
Han hade alltså hört rätt! Här alldeles i hans närhet!
Han hade en dolk på sig och ovillkorligen grep han
efter den. Det felades icke mycket och han hade
sprungit upp och störtat dit mitt ibland dem.——
"Men lugn, lugn!" tillviskade han sig själv. De
befunno sig ju i hans våld! Nu voro de icke mer
skyddade av den stora staden med sina tusende hinder.
Här i Mexikos ensamhet, befunno de sig nu på en
avlägsen hacienda, där så lätt hans kula eller dolkstöt
kunde träffa dem. Han kunde knappast uthärda
hjärtats häftiga slag.
Det var lätt att gissa, att Edmond ingenting visste om
de resandes ankomst. Tydligen hade de velat
överraska honom. Ralph såg nu hur alla trädde in i
rummet. Där var mr. Büchtings vördnadsfulla allvarliga
gestalt och bredvid honom hans maka — nu tog Eliza
av sig slöjan och hälsade på den för henne hitintills
obekante kaptenen, även Jeannette arm i arm med Alfonso
visade sig — en tjänarinna räckte Edmond ett barn,
över vilket Eliza och Richard böjde sig och som
Edmond kysste, — deras barn, som han hatade
vansinnigt! Ett dovt skrik undslapp den ensamme mannen.
Han kunde knappast uthärda, att se så stor lycka. Han
hade varit i stånd att begå självmord. Från och med
denna dag red han flera gånger var vecka över till
haciendan, när vännerna sutto tillsamman därnere på
den stora luftiga verandan — en beundransvärd krets
av värdiga, allvarliga, älskliga och ungdomliga
personer, med vilka Edmonds graciösa maka hade förenat
sig — när de hängåvo sig åt denna samvaros oskyldiga
glädje, då svävade över dem på toppen av kullen Ralphs
mörka gestalt, som ett rovdjur och hans mörka ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
