Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 518 —
förnöjd och glad och det förefaller mig, som om Guds
öppna famn väntar mig. Ni, som stå framför mig,
utgör en anblick som gläder mitt hjärta, en bild som
väl få dödliga få skåda — ni skall aldrig glömma mig,
min verkliga grav skall vara i edra hjärtan — och jag
skall komma att bo där, ty ni veta alla, att jag har
älskat er.
Låt mina ben vila i denna dal. Det är ett vackert
namn. Förhoppningarnas dal."
Ett leende återspeglades på hans läppar, under det
han skrev. Vid nedskrivandet av sista ordet tappade
han plötsligt pennan, han stönade sakta; mr. Büchting
lutade honom ömt emot fåtöljen. Hans ögon
över-flögo ännu en gång de knäböjande fruarna, till vilka
också männen hade slutit sig — över tjänarna som i
stum smärta likaledes hade knäfallit — det tycktes,
som han ännu en gång tog avsked — sedan utbredde
han armarna litet och drog djupt efter andan. Hans
ansiktsdrag underkastades en plötslig förändring, det
egendomliga livliga uttrycket hade plötsligt försvunnit,
som när ett solbelyst landskap plötsligt beskuggas. Det
var döden, och mr. Büchting tryckte milt samman hans
ögon. Ansiktet hade blivit något allvarligare, men det
bibehöll det blida fredliga uttrycket.
Under en kvarts timme yttrades inte ett ord, höjdes
intet huvud. Alla bådo tysta. Sedan reste sig mr.
Büchting.
"Den bäste, den ädlaste människa, som jag
någonsin lärt känna har dött!" sade han med darrande
stämma. "Vi komma aldrig att glömma honom; vad vi
äro, äro vi genom honom. Måtte minnet efter honom
skänka oss kraft, att leva som han har visat oss."
Männen reste sig och skakade varandras händer, som
om de ville bekräfta det löfte, som mr. Büchting i allas
namn hade avlagt inför den käre avlidne. Kvinnorna
gräto smärtsamt och tyst. Ingen sade ett ord. Stumma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
