Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 532 —
han obehindrat får passera", sade don Sylvio till den
inträdande sergeanten. "Han är en av de våra."
"En av er?" mumlade Ralph ilsket. "Åh, förrän jag
hör till er, vill jag tillhöra djävulen!"
Han följde vacklande sergeanten. Då han ville
bestiga sin häst, kände han sig för svag därtill. Det
föreföll honom som om marken gungade under hans fötter.
Han lutade sig emot hästen. Vad nu?
Ja, vad nu! Om Marion väntade på honom, fick han
då taga henne med sig? Han ägde icke mer en enda
piaster. Vad skulle han då taga sig till med henne?
Hon var icke den kvinna, som frivilligt försakade och
tålde umbäranden. Men, att avstå från henne? Det
enda, som han ännu kunde kalla sitt?
Han försökte att överväga vad som vore att göra,
men han kunde icke längre samla sina tankar. Genom
nattvakten och upphetsningen i haciendan var han
dödstrött och utmattad.
Han hade hyst ännu en plan. Han kände till en
jua-ristavdelning, som endast var sammansatt av slödder.
Med denna ville han överfalla Edmonds hacienda, han
ville plundra, mörda. Där fanns det bättre pengar än
i intendentens kassa. Ja, om det lyckades, då var allt
bra igen. Då fick han hämnd och förskaffade sig
samtidigt de pengar som han behövde. Men skulle han
kunna övertala truppen, att följa honom? Han hade
endast helt allmänt talat med anföraren, om ett
överfall, och denne hade genast förklarat sig beredd att
överfalla varje hacienda, som tillhörde någon av de
kejserliga. Men om han skulle samtycka till att angripa
en man, som stjärnbaneret skyddade — det av Ralph
så oändligt hatade stjärnbaneret? Likgiltigt, ett
försök måste göras! Han ville icke utan vidare avstå från
Marion. Batterierna, som överöste Cerro de las
Cam-panas med granater, uppskakade honom. Han letade
efter ett utskänkningsställe, och för sina sista små slantar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
