Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeremias Philip och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste göra konkurs, men Philipson förstod att rädda
sig själf och sätta Davidson i klistret, så att den
sistnämnde måste ensamt umgälla bådas
gemensamma synder, hvarför han blef dömd till halsjärn
och flera års fästningsstraff, men räddade sig
från detta genom en brådstörtad flykt till
Ryssland, där han antog det välkända namnet — Cohn.
Förutom respengarna hade Jacob Philipson lofvat
att bisträcka Cohn 45,000 riksdaler till
förlagskapital för affär i Finland, men Jacob Philipson
infriade aldrig detta löfte, hvarför Cohn sedermera
afslöjade en del af de gemensamma bedrägerierna,
hvilka publicerades år 1850 i tidningen ”Folkets
Röst”.
Jacob Philipson fortsatte med samma
framgång faderns kvarnaffärer samt inköpte de ganska
betydliga egendomarna Marieborg, Norsholm,
Wilhelmsberg, Lund och Ringby.
Sitt landtbruk skötte han förträffligt, införskref
utmärkta afvelsdjur från utlandet, fabricerade den
bästa ost, som någonsin blifvit tillverkad i Sverige,
och hade dessutom den vackraste
kreatursbesättning, som den tiden fanns inom landet, och till
belöning för allt detta fick han vedernamnet —
”Marieborgstjuren”.
Jacob Philipson dog den 23 januari 1859 och
efterlämnade en stor förmögenhet, hvilken
Posthumus (Hellberg) i sin bok om sina samtida angifver
till två millioner, men om man antager hälften
däraf, så kommer man troligen sanningen närmast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
