Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Gustaf Linnerhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
träden med sina höga kronor och yppiga grenar,
och därtill i en mark, så jämn och slät, att man
hvar som helst inne i skogen kunde åka med häst
och vagn både sommar och vinter, hvadan hela
skogen hade utseende af en ofantlig park, ty någon
småskog fanns icke. Som Linnerhielm aldrig sålde
en skogspinne och icke heller använde något virke
för gårdens hehof, stodo hans skogar orörda under
hela hans lefnad.
I januari månad 1863 rasade en våldsam storm
öfver mellersta Sverige; marken var ej kälfrusen,
och tusentals stora träd kullvräktes på Olivehults
skogar.
Åmmebergs bolag behöfde samtidigt köpa groft,
vackert virke till sina ej långt från
Olivehultsskogen belägna zinkgrufvor och gaf Linnerhielm ett
mycket fördelaktigt anbud på de nedblåsta träden,
att af bolaget afhämtas i skogen, men Linnerhielm
afslog anbudet af det skäl, att han aldrig af
princip sålde skog, utan virket fick hellre ligga på rot
och ruttna, hvilket det också gjorde.
Linnerhielm var en stor samlare, dock icke
precis af konstsaker. Hans samlingar bestodo vid
hans död bland annat af en mängd 2- à 300-åriga
åkdon, 130 stycken oberedda oxhudar och 300
dito kalfskinn samt en mängd fullpackade
koffertar, som ej varit öppnade på 50 år. På hans
begrafning dracks i huset förvaradt 80-årigt bränvin
och 30-årig porter samt åts 30 års gammal ost
och gästkringlor af 10 års gammalt hvete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
