Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Dickson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De båda kusinerna sympatiserade synnerligt
väl ined hvarandra. Båda voro ovanligt kraftfulla
naturer och i högsta grad hänsynslösa. För
respektens skull klådde de upp bönderna, då dessa
ansågos ha för stora anspråk eller voro i de båda
herrarnes tanke oförskämda. Med kronofogdar,
länsmän och jägeritjänstemän lefde kusinerna
Dickson för affärens skull däremot på mycket förtrolig
fot och mutade dem dessutom frikostigt, för att de
skulle hålla sig passiva i de många kuriösa
affärerna.
På Svartvik fördes ett mycket högt lif. Både
brukspatronen och Oscar visste att njuta af guds
gåfvor i såväl mat som dryck. Från ett af dessa
glada bunkalag berättas en för både situationen
och Oscar Dickson betecknande anekdot. Efter en
middag hade en gång rangerats ett viraparti med
en på besök till Svartvik anländ länsman. Oscar
kom underfund med att brodern länsmannen hade
fuffens för sig med kortlapparna, hvarför han
genast tog sin ärade gäst i kragen och bar ut
honom i förstugan samt höll honom öfver räcket till
gårdstrappan.
— Vill du erkänna, att du spelat falskt, din
rackare? Annars släpper jag dig utför! — sade
Oscar.
— Ja! — pep länsmannen, hvarefter han
sattes på fötter igen, men fick dock ej komma
tillbaka i sällskapet, utan måste begifva sig därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
