Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedvig Ulrika Taube, riksgrefvinna von Hessenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pråmar och stöttor under brohvalfven. Allt detta
förmådde icke fröken Hedvig att låna örat till
kungens anbud — tvärtom. Modern och hon anhöllo
hos grefve Taube, hennes fader, att få flytta till
dennes landtgård vid Mälaren. Men fadern sålde
dottern till kungen för en dryg penningsumma.
Dessutom betaltes hans gäld, och befordringar för
söner och släkt betingades. Grefvinnan De la
Gardie och friherrinnan Höpken lånade sig till verktyg
för konungens afsikter och lyckades slutligen vinna
moderns bifall.
Fröken Hedvig var ännu ståndaktig, men då
konungen, för att besegra återstående
betänkligheter, lofvade att viga sig med henne till vänster,
gaf till sist Hedvig Taube vika.
Enligt Geijer, lär biskop Kalsenius hafva
förrättat denna vigsel mellan kontrahenterna, och hon
lämnade sig i kungens våld, ehuru utan hjärtats
kärlek. Men sägnen om denna vigsel är säkerligen
blott en fabel, och alldeles icke bevisad
öfverensstämma med sanningen. Otroligt är också, att en
präst i Kallstenii ställning skulle vågat medverka
vid ett groft lagbrott, hvilket förr eller senare för
honom haft farliga följder.
Drottningen var alldeles okunnig om denna
kärlekshandel — ty hon blott kände och såg
genom fröken Emerentia Dübens ögon. Hon var
vunnen för konungens afsikter. Drottningen utnämnde
fröken Taube till sin hoffröken, och då måste hon
flytta till sitt rum i Slottet, och snart bar hon ett
lefvande vittne om kungens kärlek. Hon dolde sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
