Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Thore Petré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i protokollet, och med honom förenade sig flera
andra af ståndets ledamöter. Härmed var Petrés
politiska ståndpunkt klar.
Petrés ljudande röst i afgörande ton, hans
absoluta öfvertygelse om riktigheten af de
principer, från hvilka han utgick, och sorgfälliga
pröfning af dessa principers tillämpning i hvarje
särskildt fall skaffade honom snart ett både politiskt
och personligt anseende, som icke ens af
rättänkande motståndare förnekades. Han tog sig dock
en myndighet, som icke kunde undgå att stöta,
och satte sig ofta öfver det formelt berättigade.
Så erinrade han talmannen ganska skarpt om hans
talmansed, då denne, som vägrat proposition på
ett af Petré framstäldt yrkande, fått ståndet emot
sig, men fått rätt i konstitutionsutskottet, och
Petré klagade, ”att bemödandet att göra grundlagen
till en död bokstaf nu åter rönt framgång.”
Så klandrade han en annan gång
ärkebiskopen, då denne, för att främja ”högre afsikter”,
tillåtit sig en mot grundlag stridande åtgärd. Mot
de oregelmässigheter af alla slag, som stundom
företagas för att paralysera ett motstånd, vinna
en votering, uppskjuta eller påskynda ett ärendes
behandling, anklagade han oförtäckt vederbörande,
antingen denne var en talman, en
utskottsordförande, en statssekreterare eller en majoritet. Häri
låg ock Petrés största politiska betydenhet och
hans verksammaste inlägg i vårt offentliga lifs
utveckling till ett mera samvetsgrannt iakttagande
af både grundlagens och hederns fordringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
