Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kammarherre Wilhelm Alfred Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhand, att han vid detta tillfälle skulle få
Dannebrogsorden. Han åtföljdes till Malmö af sin
kusk, Lundqvist, som var en prydlig och ståtlig
karl, och hvilken han före afresan från Stockholm
hade försett med en ny frackkostym. Lundqvist
fick ikläda sig kostymen för att Benedicks skulle
få profva dannebrogen på kusken, och han var
under flera timmar sysselsatt med att utsöka den
plats, hvarest korset skulle taga sig bäst ut. Till
sist fick Benedicks en ny idé:
”Hör du, Lundqvist, du har inga lackerade
stöflar. Res genast öfver till Kjöbenhavn och köp
dig ett par vackra sådana! Här har du pengar.
Kom snart tillbaka!”
Lundqvist kom tillbaka med de lackerade
skodonen, och profningen fortsattes.
På Bernsdorff fick Benedicks dagen därpå
mycket rikligt dannebrogen af konung Kristians
egen hand.
Benedicks fullgjorde sina uppdrag med nit och
skicklighet, vann Karl XV:s bevågenhet och
utnämdes till kommendör af S:t Olafsorden, första
klassen, d. 10 Juli 1867.
I Stockholm förde Benedicks ett mycket
behagligt, men på samma gång förståndigt lif, bodde
om somrarna i en vacker villa på Djurgården samt
utöfvade mycken välgörenhet emot fattiga, dock
mest i tysthet.
Benedicks svärmade för vackra hästar och
hundar. Hans ekipage med ryskt spann var på sin
tid det vackraste i Stockholm. Han besökte ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
