Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Fredrik Ernst Dugge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han dock öfvertala sig att till Dugge sälja
klenoden för 3,500 kronor.
Dugge var till ytterlighet sparsam, omtänksam
och ordentlig. Själf förde han till det allra sista
sin bokföring med den noggrannhet, som hos
honom var en vana från ungdomen. Hans
lefnadssätt var det mest enkla, man gärna kan tänka sig.
Frukosten bestod af en kopp té med skorpor,
supén af gröt och mjölk, middagen hufvudsakligen
af vegetabilier. Öl och vin förekommo i
hvardagslag aldrig vid hans bord. Dugges utseende var
i förhållande därefter: omkring 14 kvarter lång,
var han till ytterlighet mager, men spänstig som
en stålfjäder samt mycket senfull och muskulös.
Det följde nästan af sin själft, att en man,
som satte i allt höga fordringar på sig
personligen, äfven ställde liknande fordringar på andra,
och det var under sådant förhållande icke
underligt, att den gamle utländingen icke uppskattades af
sin närmaste omgifning. Ehuru hans arbetare på
intet sätt hade det sämre än hans grannars och
ojämförligt mycket bättre än de sörmländske
fideikommissariernas folk, så påstod dock förtalet
och afundsjukan, att Dugges Latorp var en
”slafstat". Detta var dock icke händelsen. Sedan
alunbruket blifvit nedlagdt, från hvars arbetare
klagomålen mot Dugge utgingo, härskade alltid frid och
förnöjsamhet bland Latorps underhafvande.
Några år före sin död hade Dugge glädjen att vid
en familjefest få sina äldste tjänare belönade med
Patriotiska sällskapets medaljer, och han skänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
