Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Erikson i Rydboholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en viss aflöning väfva det. Inom få år hade detta
blifvit tusentals människors enda näringsmedel.
Konung Karl Johan, som visste att uppmuntra
förtjänsten, lät ej heller mor Kerstin blifva obelönad,
och en tjock guldkedja blef beviset på hans
erkännande och välbehag.
Allt detta såg den unge Sven, och i hans
spekulativa hufvud föddes så småningom tanken att
följa moderns exempel. Ännu vistades han dock
i hemmet, deltagande i alla de sysslor, som där
förekommo.
Dock, vid femton års ålder blef stugan för
trång för honom, som en gång för ”vikingen”, och
han beslöt att försöka sig på egen hand. Länge
funderade han härpå, men ändtligen hade beslutet
mognat, och en vacker vårdag vandrade Sven med
en liten sparpenning i fickan och ett matsäcksknyte
på ryggen till Göteborg. Vid femton år äro sex
mil ingen lång väg, och snart befann han sig vid
målet för sin färd. Väl vetande, att tid är pengar,
gaf han sig dock ej ro att länge dröja där, och
redan på tredje dagen, efter det han lämnat
hemmet, hade han vändt Göteborg ryggen för att styra
kosan åter mot Mark.
Öfver ena axeln hade han matsäcksknytet, som
på hemvägen var betydligt lättare, och på den
andra två bundtar bomullsgarn, för hvilkas skull
han beslutit sig för den tolf mil långa vandringen.
Ungdomen ser allt i rosenrödt, och svårt är att
veta hvilka framtidstankar hvälfde sig i den unge
marbopojkens hjärna, där han med hurtiga steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
