Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Axel von Fersen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvägar stode i konungens makt att tvinga adeln
att vika från en bokstaf i grundlagen samt att,
om våld försöktes, adeln vore färdig att förr låta
begrafva sig under spillrorna af sina bänkar än
uppoffra det ringaste af friheten. Han bad
slutligen, att konungen måtte följa en rättvisare väg,
då adeln ej skulle eftergifva något annat stånd i
nit för konung och fädernesland. Konungen dolde
sin harm och gaf Fersen under samtalet endast
otydliga svar, men han yttrade sedan, att all oreda
i Sverige sedan 1772 kommit från Fersen, som
under täckmantel af saktmod och billighet
underhöll partiandan hos sina anhängare, och att han
alltid varit en afsagd fiende till konungamakten
och konungahuset. Konungen sade, att Fersen
talat i en ton, så tilltagsen som en själfständig
furste af mindre rang till en större, och att det
var sista gången konungen ämnade tala med
honom.
Konungen använde nu alla möjliga medel för
att i stånden genomdrifva Förenings- och
Säkerhetsakten. Adeln förblef obeveklig. Fråga
uppstod då om att arrestera de mest högljudda bland
adeln, och en skvadron af lätta dragonerna samt
borgerskapets kavalleri afskickades för att häkta
de ifrigaste talarne på Riddarhuset. Femton
patrioter, och bland dem Fersen, insattes på
Fredrikshof.
Motståndet på Riddarhuset blef därigenom
icke minskadt, utan tvärtom häftigare. Adeln
vägrade aktens antagande, ehuru landtmarskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
