Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Erland Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då 25 riksdaler. Följden häraf var, att i
riksbankens hvalf lågo 65 millioner riksdaler hård valuta,
och på den tiden hade Sverige icke någon
statsskuld. De stockholmska affärerna gingo då till
stor del genom det svenska handelshuset Ullberg
& Cramér i Hamburg, hvilket bakom sig hade
Hoare, Buxton & C:o i London, hvilka firmor
förtjänte enorma belopp på Sverige.
Efter Paris-freden i mars 1856 vände sig
bladet.
De svenske köpmännen, som öfverspekulerat
sig, måste i vidsträcktaste mån använda den af
Ullberg & Cramér och Hoare, Buxton & C:o lämnade
blanko-krediten. Kom så 1857 års penningkris.
Diskontot i Hamburg och London gick upp till
15 procent. De svenske affärsvännerna kunde ej
betala sina rembourser, och Hoare, Buxton & C:o samt
Ullberg & Cramér måste inställa sina betalningar.
Med dessa följde icke mindre än ett 40-tal
köpmansfirmor i Stockholm, däribland Pontus Kleman,
Wilh. H. Kempe, Sten Lewenhaupt, Ludvig Tydén
& C:o, A. F. Starck, Th. Johns, J. A. Moll & C:o,
Lovén & C:o, Dugge & Settervall, C. H. J. Matton,
Bergviks sågverk m. fl. Alla dessa svenska
fallissementer förorsakade Hoare, Buxton & C:o enorma
förluster. Ensamt Pontus Kleman gjorde dem en
förlust ej mindre än å 100,000 pund sterling. Firman
Hoare, Buxton likviderade; grundkapitalet 200,000
pund sterling var förloradt, men åt sina
fordringsägare kunde de efter fem års utredning lämna en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
