Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Claës Gustaf Fritz Piper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordberg, Karl XII:s fältpredikant, som skrifvit
konungens historia.
Piper ville hos konungen rekommendera Axel
Oxenstiernas sonsons son, den siste grefve
Oxenstierna af Södermöre. Då hölls följande samtal:
”Det gör mig ondt”, sade Piper, ”om den
unge Oxenstierna som jag såg på middagen hos
Creutz’en i går.”
”Hvad felas?” frågade konungen. ”Han är
ju hos Creutz’en och för en månad sedan blef han
korporal vid lifregimentet.”
”Ers majestät hade väl kunnat göra honom
strax till kornett.”
”Ja, jag hade så kunnat, men I måste
besinna, att jag inte utan orsak gjort det som nu
är, ty: 1:o) om en sådan ung adelsman blifver
genast öfverofficer, så är han ovettig mot gemene
man, men när han själf får något litet tjäna för
gemen, göra vakt, stå utpost, då lärer han, hvad
gemene man likar och blifver därigenom
höfligare; 2:o) vill jag aldrig prejudicera någon. Om
en ung adelsman blifver så framdragen, kan det inte
ske utan att förtryta en annan, som längre tjänt
och står i luren att avancera.”
”På grefve Oxenstierna kan ingen förtryta”,
svarade Piper, ”ty utom det att han är af våra
äldsta lustra familjer, har han lyckan att vara ers
majestäts blodsförvandt och syssling.”
”Gammal adel och ung adel”, genmälde
konungen ”gör ingenting i själfva godheten af en
karl. Vi hafva många regimentsofficerare vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
