förde ett bohèmelif och skref en hop litterärt strunt, hvaraf en skandalbroschyr, ”Den näsvise getingen”, ådrog honom en allt utom smickrande uppmärksamhet. För försök till penningutpressning dömdes han till en tids korrektionshus, hvarefter släkten skickade honom till Brasilien, där han i fyratio år försörjde sig som skolmästare samt dog 1875 några år före sin svåger Jacob Elliot. * På västkusten bedrefs under 1830 och 1840-talet kolossala smugglerier, hvarom fru Carlén gifvit lika sanna som lifliga skildringar i ”Rosen på Tistelön”, ”Enslingen på Johannisskäret” och ”Ett köpmanshus i Skärgården”. Göteborgarne voro merendels den fattiga skärgårdsbefolkningens förläggare och principaler i dessa affärer. Röhss & Brusewitz voro kände som västkustens förnämste smugglare, men dylika affärer voro ej heller främmande för Magnus & Hartvig samt andra af de mera betydande köpmännen i Göteborg. * På 1870-talet förändrade Elliot sin firmas namn till Jac. Elliot & komp. och upptog däri så väl sin son, Ludvig Elliot, som en tysk israelit vid namn Adolph Meyer. Denne Meyer var utsedd till verkställande direktör för det då nybildade Göteborgs handelskompani, men lämnade denna befattning efter endast