Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Johan Hierta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna svaghet tycks för öfrigt varit
utmärkande för en nu förgången tids stockholmska
författare och tidningsredaktörer.
Den store skriftställaren och skalden Almqvists
går-an-lära och går-an-lefverne äro kända,
magister Johansson med binamnen Argus och
Hvalfisken lefde med två hustrur på samma tid, lille
general Hazelius sprang ända in i sina sista da’r
som en underlöjtnant på nattfjärilsjakt, August
Blanches amouretter voro ökända, likaså andras, oss
ännu närmare i tiden stående litterära storheters.
Detta Hiertas liebhaberi kom för öfrigt honom
en gång väl till pass, när han drog Stockholms
välvisa polis vid näsan. Historien härom är
synnerligen lustig.
Bland Aftonbladets många ansvarige
utgifvare var i slutet af 1830-talet en ung intelligent
konstförvandt, vid namn Napoleon Berger. Denne
utgaf i april 1838 ”Den röda boken”, eller några
af dagens frågor, af Per Fas. I maj s. å. utgaf
han ”Den marmorerade boken”. Svera, en
gammal bankirsfru. Kinesisk saga af J. G. Krigholm”.
De innehöllo diverse reflexioner öfver in- och
utländska politiken, polisen och fattigvården i
Stockholm m. fl. den tidens brännbara och ömtåliga frågor.
Berger kallade sig som sagdt för J. G.
Krigholm, hvilket stickord Stockholms dåvarande
stadsfiskal, J. G. Fredholm, tog som en pik åt sig,
hvadan böckerna åtalades och författaren fälldes för
båda. Berger dömdes till 6 års fästningsstraff
(Fredholm hade yrkat 12).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
