Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Fredrik Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befordrad till löjtnant, deltog han i bataljen vid
Dennewitz och var Cardell behjälplig att med
karteschsalfvor nedskjuta fransmännens fyrkanter.
För sitt välförhållande vid detta tillfälle
belönades Heyl af kronprinsen Karl Johan med
guldmedalj för tapperhet i fält.
Efter krigets slut placerades Heyl på Göta
artilleriregemente, hvarefter hans befordran skedde
hastigt, så att han vid femtiosju års ålder blef
öfverste 1840, vid hvilket tillfälle han hoppade öfver
öfverstelöjtnanten vid regementet.
I likhet med de flesta den tidens militärer var
Heyl rå och ohyfsad, men ansågs som en duktig
chef och skicklig artilleriofficer.
Han höll en utmärkt ordning inom sitt
regemente, kände hvarje nummerkarl och visste
upptäcka talangerna, där de funnos. Under hans tid
hände således, att flere nummerkarlar med Heyls
hjälp tjänte upp sig till officerare. Vi erinra
särskildt om den ännu lefvande major Claës
Adelsköld.
Om denne Heyl finnas många lustiga historier,
af hvilka vi vilja anföra några:
I Göta artilleriregementes musik fanns icke
någon basbasun, och officerarne anhöllo hos sin
chef, att denne skulle anskaffa en sådan för
musikkåren.
— Nej, ta’ mig aderton dj-r få ni icke blåsa
med de pipor ni ha — blef Heyls bestämda svar.
Kort därefter besökte Heyl, i sällskap med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
