Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friherrliga dynastien Bonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
material för sina ”Ställningar och förhållanden,
behandlade i bref”, och så började mellan de båda
hypermissnöjda aristokraterna Bonde och
Crusenstolpe ett förtroligt samarbete, hvilket fortsattes
ända till Crusenstolpes bortgång ur tiden.
I nämda ”bref” fick särskildt excellensen
Manderström ofta och under olika former plikta, ej
blott därföre, att han icke ville anförtro baron
Bonde någon ministerpost, utan äfven för sitt den
tiden allmänt bekanta yttrande, att ”om baron
Knut Bonde nödvändigt skulle till minister
utnämnas, borde såsom oeftergifligt villkor fästas, att han
före utresan i Riksbanken deponerade hälften af
sin tunga”.
Bland de många giftiga produkterna af
Bondes och Crusenstolpes ofvannämda samarbete var
äfven den motion i norska frågan, som grefve Carl
Henrik Anckarsvärd ingaf vid 1859 års riksdag
och som kom så mycket buller och förargelse åstad.
Motionen upplästes i sitt ursprungliga skick för
och granskades af flera riksdagsmän efter en
middag hos baron Bonde. Då mot denna motion, i
hvilken en antydan gjordes om unionens upplösning och
i och med detsamma dynastien Bernadottes
reducering, ganska skarpa anmärkningar gjordes af
åhörarne, blef grefve Anckarsvärd däraf så gripen, att
han förklarade sig återtaga sitt på förhand gifna
löfte att inför riksdagen väcka densamma; men då
detta icke öfverensstämde med baron Bondes
planer, hvilka egentligen endast gingo ut på att bereda
konungen och regeringen obehag, så blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
