Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Carlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och spreds land och rike omkring, öfverallt
väckande afsky mot Ahrengren.
Han återflyttade till hufvudstaden och återtog
sin gamla verksamhet som spelhusvärd, nu i
Key-serska huset vid Röda bodarne, en trappa upp.
Det var här som C. G. Braunerhjelm bief en af
Ahrengrens trognare kunder.
Därefter förläde han sina spelrum till ett af
husen vid Jakobs torg, men oturen förföljde honom
här så, att han måste sälja Qvissberg och
realisera sitt dyrbara lösörebo i Stockholm. Han sjönk
allt mer och mer och spelade nu på de obskyra
småklubbarna i gränderna. Ruinerad, inmanades
han till sist på gäldstugan, hvarifrån han
visserligen lyckades bli fri, men blott för att kort
därefter, den 10 november 1841, i den djupaste
misère aflida i ett vindsrum in på gården till Tre
Remmare vid Regeringsgatan.
Det enda som återstod af all den forna
härligheten var — likkistan.
Ett vackert drag af dåvarande pastor
prima-rius Abraham Zacharias Pettersson var, alt han,
som under Ahrengrens välmaktsdagar så ofta
smort kråset vid hans lukulliska bord, nu icke
förnekade sin vänskap till den förre spelhusvärden,
utan själf kastade jord öfver hans stoft och vid
grafven på Johannes kyrkogård höll en gripande
betraktelse på vers.
Uppstigen ur intet, spelade Anders Andersson
Ahrengren en tid ett lysande parti om människors
väl eller ve, där förbannelsen likväl var den gifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
