Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Gustaf Wrangel af Adinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Jag inåtte väl känna fars olycklige son på
Araslöf", svarade den andre.
"Hvad menar du med det, min gubbe?”
fortsatte Wrangel, upptagande den gamles svar €ned
godhet.
"Jo, ni är arg och en djäfvul."
”Säger man så om mig?" frågade Wrangel,
i det han gaf den fritalige gubben en sedel.
”Åh ja, visst talar folket så, men jag tänker,
ni är inte så elak heller. Tack för gåfvan!"
Med dessa ord skildes den gamle från honom.
Ett dylikt frispråk måste han äfven vid ett
annat tillfälle höra. Han skulle i något ärende
bortskicka en kvinna, som äfven var sinnesrubbad
och jämväl hörde till hans fars underlydande. Han
roade sig med att skämta med henne.
"Ni har icke med mig att göra", svarade den
fåniga, "jag vet väl, hvem ni är. Det är ni, som
tändt eld på vår by."
"Hvad säger du?" utbrast Wrangel med
bestört ton, tänkande, att med en sådan urbota
vansinnig lönade sig icke att vidare inlåta sig i
samspråk.
Hennes tal gjorde dock sådant intryck på
honom, att han genast uppsökte inspektören och
meddelade honom detsamma med begäran om
förklaring hvad hennes mening kunde vara.
Inspektören svarade med en dragning på munnen, att
man icke borde lämna någon uppmärksamhet åt
hvad en sådan yttrade.
Som dock ganska ofta någon grund, om äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
