Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Gustaf Wrangel af Adinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjde ej länge, innan krigets fackla
släcktes i väster, men däremot uppflammade i öster.
Sverige måste vända sina vapen försvarsvis mot
Ryssland.^ Wrangel, liksom en del af armén,
återvände till Stockholm för att rusta sig till ett tåg
till Åland.
På Eckerön råkade Wrangel ut för ett
äfven-tyr med folk ur sitt eget gardeskompani.
Kar-larne hade fått för mycket af spirituösa och
förklarade, att de ej ginge ett steg längre, förrän de
utdruckit allt där befintligt bränvin. Då ställde
sig Henning Wrangel ibland dem och ropade:
"Gardister! ären I sinnade att skicka mig en
kula, så står jag dock oförskräckt midt ibland
eder! Jag såväl som I går nu mot landets
fiender, och det kan göra mig lika mycket, om jag
faller här eller kanske snart i kamp mot fienden.
Hvad är eder mening, svara mig!” Ett enhälligt
och lifligt hurrarop för den talande var det enda
svar som gafs, och alla återvände nu till lydnaden.
Under striderna på Åland blefvo i synnerhet
gardesregementena blindvis utställda som skottafla
för fienden. Deras leder blefvo allt glesare,
hvil-ket jämte andra oförnuftiga mått och steg från
dåvarande konungen Gustaf Adolf verkade ett
allmänt missnöje och gjorde, att man då och då tog
sin egen besinning till råds vid utförandet af en
del af de kungliga befallningarna. I följd af dessa
skulle befälhafvarne ombytas tre gånger under
hvarje vecka. Hvad som i synnerhet verkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
